Boet av den japanske samtidskonstnären Tadashi Kawamata (f. 1953) är en platsspecifik installation av återanvänt material som fästs på Glaspalatsets tak och skorsten.

Kawamata har tagit intryck av gatukonsten i 1980-talets New York och de hemlösas tillfälliga bostäder. Runtom i världen har han genomfört platsspecifika projekt som gått ut på att förse urbana och naturliga platser med improviserade lager och konstruktioner. Installationerna har ofta byggts i samarbete med den lokala befolkningen. Till Amos Rex fasad har konstnären byggt ett bo – den mest grundläggande av alla boningar. Verket har byggts av helsingforsbornas kasserade träföremål och möbler som samlats in i samarbete med Återanvändningscentral. Bruket av återanvänt material med lokal anknytning utgör en viktig del av Kawamatas utforskning av platsens och dess invånares historia.

Installationen sitter fast som en parasit på det ikoniska Glaspalatset, och får sin energi av den enkla, vitkalkade fasaden. Denna byggnad från 1930-talet har inte alltid varit skyddad av Museiverket, och står fortfarande kvar delvis på grund av Helsingforsbornas ihärdiga motstånd mot planerna att riva Glaspalatset. Med subtila, ofta motstridiga gester och genom lek med material och proportioner skapar konstnären störningar i det arkitektoniska rummet. Samtidigt uppmanar han betraktarna att ifrågasätta sin omgivning och att beakta socioekonomiska aspekter av byggnadsplanering och nedrivning i stadsmiljön: vad anses vara värdefullt och varför?

Det återanvända materialet har samlats in i samarbete med Huvudstadsregionens Återanvändningscentral. Efter utställningen fortsätter materialet sin livscykel.

Den internationellt hyllade japanske konstnären Tadashi Kawamatas (f. 1953) konstnärliga produktion tar avstamp i det platsspecifika, i funna objekt och fysiska handlingar. 

Tadashi Kawamata har genomfört otaliga platsspecifika projekt samt deltagit i separat- och grupputställningar runtom i världen. Installationerna är ofta som ett slags parasiter som suger energi av de existerande konstruktioner de fästs på. Lokala material och medarbetare har en central roll i projekten.

Kawamata utexaminerades från Tokyos konstuniversitet i slutet av 1970-talet. Efter studietiden övergick han från måleri till att arbeta med platsspecifika installationer som skapade störningar i det arkitektoniska rummet. År 1982, endast 28 år gammal, 
representerade han Japan på Venedigbiennalen där han deltog med ett häpnadsväckande moget verk: en installation av monterat virke som suddade ut gränsen mellan den japanska paviljongens ut- och insida.

Trots sin tidiga framgång ville Kawamata verka utanför gallerivärlden och sökte inspiration i samhällets marginaler. År 1984 valdes han som den första asiatiska konstnären till MoMA PS1 -konstcentrets residensprogram i New York. Där fattade han ett intresse för gatukonsten som höll på att växa fram, och började skapa tillfälliga konstruktioner i stadsmiljön. Installationsserien Field Work (på svenska Fältarbeten, 1992–) består av verk som liknar de hemlösas provisoriska bostäder. Ett annat projekt som genomfördes i New York gick ut på att konstnären kapslade in och byggde passager i trä inuti och runt omkring ett övergivet smittkoppssjukhus från 1800-talet på Roosevelt Island utanför Manhattan.

För Helsingforsbiennalen sommaren 2021 byggde Kawamata en majestätisk fyr av lokalt, kasserat material som reste sig över Skanslandet, en ö som tidigare varit i militärt bruk. När Kawamata planerar platsspecifika verk undersöker han platsen noggrant, utvinner energi därifrån och låter platsen styra det konstnärliga arbetet. Samtidigt skapar han förbindelser mellan platsens inre och yttre samt dess förflutna och framtid. De platsspecifika projekten är delar av en omfattande konstnärlig process som följer ett kretslopp av konstruktion och dekonstruktion. Enligt Kawamata själv finns det ”inget slut, bara process”.

Tadashi Kawamata bor och arbetar i Paris och Tokyo. 

Tadashi Kawamatas hemsida