På Anna Estarriolas utställning Staged Circumstances and Piles of Things (Iscensatta omständigheter och högar med grejer) står en akrobat på sitt hår, varierande element från universums skrymslen håller anföranden vid sitt bord och från en gigantisk mössa hörs viskningar. Gränserna för det omöjliga och det möjliga suddas ut och våra sätt att uppfatta verkligheten synas ur många perspektiv. Anna Estarriola kombinerar skulptur, rörlig bild, ljud, elektronik och scenkonst i sina installationer. De mångdimensionella verken skildrar strävan efter kommunikation, förståelse och samarbete likväl som de stunder av osäkerhet och misslyckande som är en oskiljaktig del av sådana strävanden. 

Den katalanskfödda Estarriolas mångsidiga bakgrund på konstfältet i kombination med hennes kollektiva och utforskande arbetsmetod tillför verken både teknisk och tematisk bredd. Estarriola har studerat skulptur, plats- och tidsbunden konst och modern dans, och hon är känd inte bara för de mediainstallationer som visas på den här utställningen utan också för sina verk inom performancekonst. Exempelvis i performancerna Show och Ventriloquized, som båda hade premiär 2015, använde hon förutom fysisk rörelse också video, text och föremål. I Estarriolas installationer ingår många performativa element och reflexioner kring rörelse och stillhet.

Anna Estarriola inleder sin arbetsprocess med att göra små och fantasifulla skissteckningar. Deras praktiska genomförande kräver bred teknisk och teoretisk kunskap. Därför skapar hon sina verk i nära samarbete med proffs från olika områden – exempelvis en textildesigner, en körsångare, en läkare eller en dansare. Estarriola hämtar intryck till sina verk från vetenskap och olika trossystem samtidigt som hon vidgar sin egen uppfattning om hur människor och olika fenomen agerar och existerar. Illusionerna som trollas fram inför vår blick bygger således på omsorgsfull research och på en arbetsmetod där mänskliga möten och dialogen människor emellan ges stort värde redan under arbetsprocessen. Mitt bland alla verken, fulladdade med betydelsebärande detaljer, framhävs nyfikenheten inför livet – och döden – tillsammans med ett slags okuvlig vilja att utforska individuella och kollektiva beteendemodeller och olika kommunikationssätt. 

Anna Estarriola: Transportable Altar for a Divinity, 2015.
Bild: Aukusti Heinonen / Amos Rex

På utställningen visas verk från de senaste tio åren. De tidigaste representeras av videoinstallationen Transportable Altar for a Divinity, i vars vrår de alldagliga små sysslorna blir heliga. Föreningen Konstsamfundet, som äger Amos Rex, skaffade verket till sina samlingar 2015. Efter utställningen återvänder verket till kapellet i hemmuseet Amos Andersons Hem. Utställningens nyaste verk är installationen Piles of Things, som Estarriola gjort enkom till denna utställning. Verket i tre delar tycks trotsa tyngdlagen där det sträcker sig mot museets tak och kanske samtidigt mot något högre, ännu okänt väsen. 

Verken bildar ett slags böljande rytm genom Amos Rex’ underjordiska salar, en rytm som bär upp den mikro- och makrovärld som genomsyrar hela utställningen. Skala och avstånd varierar från verk till verk, det föränderliga perspektivet aktiverar olika sinnen. Installationernas lager och överlappande vyer blir synliga stegvis, som scener i en ändlös teaterpjäs eller iscensatta tillstånd som vi kan titta på ur olika vinklar. Verken leker med varierande material och bär på en oavbruten förundran över såväl sanningsbegreppet som varandets former, utan att sky vare sig klumpighet eller komplicerade frågor som inte nödvändigtvis har ett enda korrekt svar.   


Det händer på utställningen! Bekanta dig med alla Amos Rex evenemang på vår hemsida: amosrex.fi/sv/evenemang

Högar av tankar i Anna Estarriolas konst 
Katariina Timonen, utställningens kurator

Om samband och förståelse 
I Anna Estarriolas konst spelar kommunikation med andra människor en central roll inte bara i de enskilda verken utan redan i själva arbetsprocessen. Den frågande attityd som löper genom hennes produktion är utmärkande också för hennes arbetssätt; samarbete med experter inom olika områden känns naturligt och hjälper henne ofta vidare mot verkets slutliga form och väsen. Ibland åter har hon från första början en så klar idé om verket att eventuell hjälp behövs först i det konkreta genomförandet, som hon naturligtvis också själv aktivt deltar i.

Skönheten i gemensamt och delat arbete kan utläsas av de färdiga verken som ett slags djupt human underton: som villighet att fråga då hon själv inte vet, som mod att ge öppet utlopp åt halvfärdiga tankar och, framför allt, som genuint intresse för världen och medmänniskorna. 

Detta inspirerande och på många vis givande arbetssätt kulminerar i Estarriolas nyaste verk Piles of Things. Redan i skapandet av ljudvärlden har förutom Estarriola en stor grupp människor deltagit: en ljuddesigner, körsångare och en studiotekniker. Verket har fått sin slutgiltiga form i samarbete med olika människor – det har sakta vuxit och hopats utgående från den ursprungliga idén, och varje medverkande har bidragit med någonting värdefullt. Att samarbete och gemensam upplevelse getts hög prioritet fortplantas också i publikens reaktioner. Publikupplevelsen tillför verket ytterligare nya skikt och kompletterar det på olika vis. 

Anna Estarriola: Emerging Thoughts, 2015.
Bild: Aukusti Heinonen / Amos Rex

Om verklighet och illusioner 
Verket Piles of Things har många teman som följt Estarriola genom åren och som hon har behandlat på olika sätt i många verk under sin karriär. Från första början har hon undrat över i synnerhet människans beteende i olika situationer samt olika sätt att gestalta och observera verkligheten och kommunicera med andra mitt i allt detta. I Estarriolas verk kan verkligheten visa sig både i form av realistiska element och avvikelser som vid en första anblick framstår som absurda avsteg från invanda mönster, eller exempelvis som en överraskande lek med proportioner. Trots allt finns det något i Estarriolas skulpturala mediekonst som känns nära och som man rentav kan identifiera sig med, vare sig det är ett talande kuvert eller ett kallt stenblock, såsom i verken The System och Performance for a Rock. 

Med hjälp av metaforer, illusioner och visuella referenser tecknar Estarriola fram en brokig bild av de små betydelsefulla och obetydliga ting som vår existens är konstruerad av, inklusive alla fram- och motgångar. Hjälplöshet är närvarande, även om de möten på individ- och kollektiv nivå som Estarriola trollar fram ibland också vittnar om en strävan efter kontroll.  Famlande och snedsteg är element som konstnären varken kan eller ens vill undvika under processens lopp, för det är just de som skapar intressanta sprickor både på och under verkens yta. 

Anna Estarriola: Moment, 2023.
Bild: Aukusti Heinonen / Amos Rex

Om tid och evighet 
Trots att man av Estarriolas konst kan utläsa tankegångar kring maktstrukturer är hennes strävan ändå att avbilda varelser, fenomen och ting som sinsemellan jämlika, utan några hierarkier. I verket Piles of Things ser vi flera skikt av föremål och element, men snarare än en hierarkisk ordning tycks verket signalera en strävan mot någonting högre. De undre skikten är inte underordnade de övre; varje föremål drar sitt eget strå till stacken, somliga aktivare än andra. 

Många verk kan få vår tidsupplevelse att på något vis kännas grumligare – det vi ser framför oss är på en och samma gång pågående här och nu, kontinuerligt och permanent. Trots att det handlar om installationer har verken också inslag av performativ konst som framhäver deras momentana natur. Försvinnandet, förskjutningen mot oändlighet eller evighet kanske redan väntar bakom nästa hörn eller ögonblick, men på andra sidan är rörelsen närvarande precis här och nu, antingen konkret eller som ett fryst ögonblick. Förskjutningar mellan två ögonblick, ett slags mellanrum, kan ses förutom i verkparet Transition bl.a. i verken Piles of Things och Moment. 

Även ett vidare och mer historiskt tidsbegrepp är dock starkt närvarande. Berättelserna och scenarierna som Estarriola skapar sammanlänkas med mänsklighetens evolution där kunskap och dumhet utvecklats sida vid sida med dramatiska förändringar i vår miljö som följd. 

Anna Estarriola: Our weight in ashes is 3,5% of our body weight, I have ordered my ashes in blue, I want to become blue stardust reaching the moon (detalj), 2015.
Bild: Aukusti Heinonen / Amos Rex

Om osäkerhet och om att lyssna 
Estarriolas verk bygger ofta dels på vetenskaplig forskning, dels också på olika trossystems sätt att närma sig och förklara det okända och osynliga. Sanningens många ansikten och föränderliga definitioner framträder i hennes produktion som ett slags välkommen okunskap och ett ifrågasättande också av det välbekanta. I de dramaturgiskt ymniga verken finns ett slags strävan att slita sig loss från säkerhet och från behovet av att ha rätt. Viktiga byggstenar i Estarriolas konstnärliga praktik är omfördelning och omorganisering av verkligheten, lek med skala och perspektiv samt beaktande av rummet och utställningsmiljöns kontext. 

Estarriolas sätt att utforska och manipulera verkligheten bygger förutom på bildhuggeri också på den audiovisuella mediekonstens medel. Den mångsidiga användningen av rörlig bild och teknologi stöder verkens performativa och narrativa strukturer och skapar besynnerligt påtagliga illusioner av existens, närvaro och mänskliga möten. Apparaterna som människan skapat, deras effekter och konsekvenser, den oavbrutna teknologiska utvecklingen och gränsdragningarna mellan det äkta, det naturliga och det artificiella; allt är på många vis närvarande i verken. 

I vandringen genom utställningen lönar det sig att emellanåt stanna upp och lyssna noggrannare, för utöver det dominerande ljudlandskapet har Piles of Things också andra ljud som den som har bråttom lätt kan missa: t.ex. i verket Muffed hörs under huden ett dovt mummel som starkt påverkar upplevelsen. Verken stimulerar också andra sinnen än hörsel och syn. Förutom formen spelar även de varierande materialen en viktig och lockande haptisk roll. Trots att verken inte får vidröras aktiveras vårt känselsinne särskilt inför verket Transition – Assisted Breathing. I Estarriolas verk är allt möjligt och omöjligt, på en och samma gång.  

Bild: Stella Ojala / Amos Rex

Anna Estarriola, född 1980 i Katalonien, är en bildkonstnär som har bott och arbetat i Helsingfors sedan 2004. Hon studerade skulptur vid bildkonstskolan i Barcelona varifrån hon utexaminerades 2004. Konstmagisters examen avlade hon 2009 vid Konstuniversitetets Bildkonstakademi i Helsingfors, där hon studerade på avdelningen för rum-tidkonst. Därtill har hon studerat modern dans både i Barcelona och i Helsingfors.  

Estarriolas verk har visats på talrika utställningar såväl i Finland som utomlands – bland annat i Los Angeles, Berlin, Norrköping, Madrid och Soul – och de ingår i många finska museers och stiftelsers samlingar, däribland Nationalgalleriets, Jenny och Antti Wihuris fonds, Björneborgs konstmuseums och Saastamoinen stiftelsens samlingar. Estarriolas videoverk och performancer som hon medverkat i både som regissör och uppträdare har dessutom visats på internationella festivaler för performancekonst samt i dans- och teaterproduktioner.  

År 2015 tilldelades Estarriola det prestigefyllda AVEK-priset, som Centralen för audiovisuell mediekultur årligen tilldelar en meriterad aktör verksam inom mediekonst eller annan audiovisuell kultur i Finland. År 2019 fick Estarriola statens femåriga konstnärsstipendium.  

Utställningen på Amos Rex är Estarriolas hittills mest omfattande separatutställning. 

Det här är Ou. Ou tycker om barn, för många gånger förstår barnen hen bättre än vad vuxna gör. Ou har nämligen lite svårt att kontrollera sina känslor och har dessutom massor av energi.

Ou har många bra utställningstips!

Ou har märkt att det går att uppleva konst på många olika sätt. Några konstverk går det bra att sätta sig i, några lockar en att trycka på en knapp och några är så känsliga att besökare inte ens kan snudda vid dem. Anna Estarriolas verk är just sådana. Ou har tagit reda på varför det är så och hur det är bäst att närma sig konstverk som det inte passar sig att studera på alltför nära håll.

Ou har lagt sina tips på väggen vid tre verk:

Performance för en sten (1)
Vaknande tankar (6)
Högar av grejer (13).

Kom ihåg att Ou inte är så lång. Bra alltså att rikta blicken ganska lågt framför dig, så ser du säkert tipsen på väggen.